Minst sagt. Inte nog med den lilla vaniljvisp incidenten i Lördags, inatt när alla låg och sov var Robert uppe.

Jag vakna av att han är uppe och inne i badrummet, så kommer han ut. Fullt påklädd som om han skulle till jobbet.

Så väcker han mig och säger att klockan är halv 7 och jag måste kliva upp så jag inte kommer försent till jobbet.

Jag fatta inte alls va han snacka om. Så kolla jag på klockan.

Och den är halv 2. Jag säger åt Robert och gå och lägga sig igen. Han skratta lite för sig själv eftersom han trodde klockan va 06:25. Inte 01:25

Sen imorse innan jobbet så skulle jag hämta Sophie då hon skulle lifta med mig. Håller på å bli tokig för jag inte hitta bilnyckeln. Leta, och leta, och leta. Jag vet juh alltid vart jag ha mina nycklar. Men eftersom Robert hade min bil sista så vet man juh aldrig vart han kan ha lagt den. Så efter ett tags letande fick jag ringa han. Och han minns juh inte alls vart han lagt den. (Jag är inte förvånad).
Så säger han "Men den sitter inte i låset ute i bilden da". Jag sprang ut och kolla, och mycket riktigt. Där sitter den så fint i dörren. Och har suttit hela natten. Helt otroligt att bilen ens stod kvar :P

Vågar jag ens tänka på vad som kommer hända ikväll?
Ja Robert. Livet med dig blir aldrig tråkigt iaf.
Och Jag Älskar Dig för de!