Life's a bitch och hon slår jävligt hårt och fult. Så fort man står upp och borstar bort dammet från en tidigare smäll så kommer nästa. Hårdare, fulare och ofta på ett nytt jäkla ställe. Men slå du, livets kärring, jag reser mig ändå. Trasig och blåslagen så tänker jag resa mig upp. Svep undan mina ben så kryper jag på knä, sparkar du mig så jag tappar luften så hämtar jag andan och krälar vidare och knockar du mig så reser jag mig upp så fort mitt medvetande återvänder. Livet är fullt av smällar, men en sak är säker man vet att de kommer. Inte när eller var, men att de kommer. Så fram med knäskydden, på med hjälmen, fram med skölden och lyssna. Hör du suset? Hör du vingslagen? Det är livet, hon är där ute och väntar på dig. Res dig upp, gå ut till livet och le mot bitchen innan hon slår dig igen. Ducka om du hinner....